Ännu en dag på väg

10 minuter

Läst på en kylskåpsdörr i ett kommunhus.

Flyga

Till Dig idag:

För att man ska kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas.
För att man ska kunna flyga
måste man högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer.

För att man ska kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda.

(Dikten "Instruktion för flygrädda" av Margareta Ekström)

Märken på golvet

(Vi ska nog inte ha något nylagt golv – det kan ju bli märken i det)

”Vilket fult märke i golvet!” 

”Ja, det är nog ingen idé att ha nåt golv, det blir ju bara fula märken i det”. 

Så lät ett samtal i ett relativt vanligt svenskt hem.

 ”Det är ingen mening att ha bilar heller, dom får en massa stenskott och repor hela tiden…”.

 ”Och det är ju knappt nån mening att leva, för livet ger en ju bara en massa sår, bjuder på  irritationsmoment och andra tråkigheter, så det är ingen större mening med det heller”. 

Så utvecklades samtalet och tankarna i ett tämligen vanligt svenskt hem. Ju längre samtalet pågick, desto mer absurt blev det.

Funderingarna landade och flög iväg, kom åter och stack sin kos igen. Ju mer jag tänkte på märkena i golvet, på reporna och stenskotten i lacken och på törnarna en människa får under livet, ju mer komiskt och seriöst blev det. Till slut kände jag att jag bara var tvungen att skratta åt alltihop!

Kanske är meningen med ett golv att det SKA bli märken i det? Är meningen med en bil att det SKA bli märken på den? Är det inte en del av att vi måste möta saker som ger oss sår, lidande och frågor?  Kan det leda till en djupare insikt om livet som leder till att vi återerövrar livsglädjen istället?

Oj. De där märkena talar till mig om livet: barnens framfart över golvet, bilens framfart på vägarna och livsvandringen och allt vad den bjuder på, och ger livet nyanser, toppar och dalar, glädje och sorg. Som en elev skrev i en skrivarkurs på gymnasiet: ”lycka är att känna att jag levat”. Eller som det står i tvättmedelsreklamen: ”Smuts är bra”. Varför? Jo, smuts talar om livet.  (ibland hittar reklammakarna guldkorn…). Och ”bättre med lite damm i hörnen, än ett rent helvete”.

Jag tror jag ska tänka på ett nytt sätt om märkena i golvet.

”Livet är inte rättvist om man inte ser det ur ett längre perspektiv”. 
(Haruki Murakami) 

(första gången publicerad juni 2012)

Friheten att kunna Andas

 Att andas

Det har fallit ett lätt regn under natten. Himlen är alltjämt överdragen av moln, och då och då kommer några fina stänk. Jag står under ett snart överblommat äppelträd – och andas.

Inte bara äppelträdet utan också gräset runtom ger ifrån sig en aromatisk ånga efter regnet, och det finns inget namn för den ljuvliga vällukt som fyller luften. Jag drar in den med fulla lungor, förnimmer dess arom med hela mitt bröst, andas, andas, än med öppna, än med slutna ögon, jag vet inte vilket som är bättre.

Detta är den enda frihet, den enda men också dyrbaraste frihet, som fängelset berövar oss, att få andas på detta sätt, andas här. Ingen jordisk föda, inget vin, inte ens en kvinnas kyss är för mig ljuvligare än denna luft, som är fylld av blomdoft, fuktighet och friskhet.

Vad gör det sedan, att det blott är fråga om en liten stackars trädgård, inklämd mellan femvåningshusens burar.

Jag hör inte längre motorcyklarnas knatter, radiogrammofonernas vrål och högtalarnas smattrande. Så länge man ännu kan andas under ett äppelträd efter ett regn, är livet alltjämt värt att leva!

(översättning Hans Björkegren)

Alexander Solsjenitsyn, 1918-2008. Solsjenitsyn skickades till fängelse och arbetsläger i Gulag och kom att tillbringa åtta år i olika specialfängelser och läger fram till 1953 då han benådades efter Stalins död. När han 1970 fick Nobelpriset i litteratur, tvingades han till exil. Han mottog priset och höll sitt tacktal 1974.

Pilgrimsvägen

Är det inte den vägen vi alla går?

Till dig som sörjer: After the rain

Sången After the rain (Laura Bretan) 

Famn som bär mig