onsdag 22 november 2017

Medvetandeström

… det naturliga steget, det helt naturliga, det som ger mig kontakt med mig själv…
ljuset som lyser in genom det lilla takfönstret, skuggorna skapas, de löv som omger meditationsklockan, deras färgnyanser i grönt, lite gult, lite brunt, platta, lite hoprullade, min kropp, andningen och rörelsen den orsakar; magen spänns ut, återgår, spänns, återgår, axlarna som höjs och som återgår, igen och igen….
ögonlocken som blinkar, ljudet av vinden och en skrockande fågel når min trumhinna, gäspningen, tankarnas lek hit och dit…

Det helt naturliga, det som helt enkelt bara sker, måste ske, det som finns, det som Är. Andningen, ögonlockens blinkningar, magens kurrande, fingrarnas rörelse, pupillernas flackande eller stillhet, en liten muskelryckning, saliven som utlöser sväljreflexen, tankarnas än hit, än dit-rörelse, min kroppstyngd mot stolen, ljuset från den stora ljuskällan, skuggorna som kommer av att något korsar ljusets bana, reflexen att klia sig på kinden, intill örat - för att det kliar lite, den torra känslan i strupen. Andningen genom näsborrarna och ibland genom munnen...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar